Elementra: Sister's Adventure

Ingen vet var hon fick tag på den kitteln.

Hon är för liten för en sådan börda. Den svajar tungt på hennes rygg, och något rör sig inuti. I byarna skulle de ha sagt åt barnet att gå hem. Men det finns inga byar här längre. Bara ängar där monster strövar omkring, och en liten flicka som går rakt mot dem.

Först skrattar monstren.

Sedan reser sig armarna från kitteln.

KITTLEN VAKNAR
Piska skär genom luften. Klor sliter sönder tystnaden. En stenknäve faller från himlen som en dom. Hon behöver inte ens se sig tillbaka: kitteln vet vem den vill ha. Led henne framåt med ett finger, så kommer den att få sin rätt.

VAD DEN ÄTER STANNAR HOS HENNE
Varje fiende hon besegrar försvinner ner i kitteln, och hon blir starkare. För alltid. Igår kunde ett troll slå henne omkull. Idag sprids troll vid åsynen av hennes skugga.

VAPEN MINNS
Tröskelns klo. Systers piska. Requiemets näve. Vilja gjord näve. Dessa saker har namn, och bakom varje namn ekar en gammal historia. Hitta dem, mata dem till kitteln och se dem vakna till något mycket mer fruktansvärt.

VÄRLDEN STÄNGER SINA DÖRRAR
Bortom Ängen ligger Dust Gulch, Kristalltundran, Mörkskogen och Stenräckvidden. Varje väg vaktas av en som aldrig har förlorat: cyklopen, varulven, satyren, den forntida krigaren. De har stått vid dessa portar i århundraden och har aldrig träffat någon så hungrig.

JAKTEN BÖRJAR
Det finns en arena som människor går in i av egen fri vilja. Två timmar. Tjugo bossar, var och en mer fruktansvärd än den förra. Du kan dra dig tillbaka, men det finns ingen att ge dig över till. De som återvänder har med sig kistor fulla av byte. Och de berättar aldrig vad kitteln gjorde där ute på sanden.

VÄGEN HAR BARA BÖRJAT
När det blir för svårt kan du alltid hämta andan vid fontänen. Men du kommer inte att dröja länge: bakom din rygg har det tysta mullret redan börjat igen.

Den är inte full än.

Din kittel saknar dig. Mata den.